Huset på nr 11 rue Simon-Crubellier har livet lämnat spår efter sig, som en omöjlig förflyttning. Här ekar det förflutna i trapphuset. Det finns en berättelse i varje prång. I varje rum står föremål och pekar på uppmärksamhet. Här hörs liv och rörelse, hundskall, barnskrik, skvaller – och här hörs livets besvikelsers förgrymda tystnad. Under ett och samma tak viker en värld fram, en värld av litterärt miniatyrmåleri, svindlande panoramor, pusselbitar, korsordsliknande uppgifter; komplett med register, kronologisk översikt och planritning över huset.
På besynnerliga vägar korsar människornas liv varandra, till synes oförenliga och ändå evigt länkade. Här finns en excentrisk miljardär, Bartlebooth, som vägar sitt liv i pusselkonst, här finns doktor Dinteville, vars högsta dröm är att ge namn åt en rätt, här finns kvinnan som framkallar djävulen mot betalning, mannen som samlar på uttjända ord, här finns konstnärer, betjänter, antikvitetshandlare. Och mitt i denna överträttade encyklopediska trängsel står den äldre målaren Valène, som en dag får idén till en tavla som i minsta detalj skall skildra livet i det hus där de alla bor...
Livet – en bruksanvisning är en roman som saknar motsägelse. Den är luftig och kvick och samtidigt monumental; lika gripande som komisk. Den är fullskriven av detaljer, stoffer, mönster, skämt och typografiska lekar – och alltsammans låter till slut ett försonande ljus falla över alla dem som befolkar pusslet.