Hans Ruin 

---

Höjder och stup hos Ibsen och andra

I "HÖJDER OCH stup hos Ibsen och andra" utforskar Hans Ruin den komplexa världen av Henrik Ibsens dramatik och hur den fortsätter att resonera i vår moderna tid. Ruin, som har en djupgående relation till Ibsens verk, bjuder in läsaren till en reflektion över de teman och frågor som Ibsen ställer, och hur dessa är djupt förankrade i både det personliga och det allmänmänskliga.

Boken tar avstamp i de existentiella och moraliska dilemman som präglar Ibsens karaktärer, från den plikttrogna Brand till den tragiska Hedda Gabler. Ruin visar hur dessa figurer, med sina inre konflikter och livsval, speglar Ibsens egen livserfarenhet och självrannsakan. Genom att koppla Ibsens liv och verk till vår samtid, lyckas Ruin visa att dessa dramatiska berättelser inte bara är historiska artefakter, utan relevanta insikter i dagens samhälle.

Ruin, med sin bakgrund som teaterrecensent, ger också en unik inblick i Ibsens verk genom att använda exempel från både klassiska och moderna uppsättningar. Hans analyser av pjäserna bjuder på en djupare förståelse för de frågor som Ibsen väcker, och hur dessa kan tillämpas i en nutida kontext.

Boken avslutas med ett urval av Ruins egna recensioner, som ibland utvecklas till essäer. Dessa texter ger en ytterligare dimension till hans tankar om teater och dramatik, och skapar en bro mellan Ibsens tid och vår egen.

"Höjder och stup hos Ibsen och andra" är en tankeväckande och insiktsfull läsning för den som vill fördjupa sig i Ibsens verk och den tidlösa relevans som hans teman har. Ruins förmåga att knyta an till både det personliga och det universella gör denna bok till en värdefull resurs för studenter, teaterälskare och alla som är intresserade av litteraturens kraft.

Varför ljuger Peer Gynt?

Problematiken i Ibsens pjäser kan förefalla avlägsen i den nyspelade Brechts, i gatuteaterns och den politiska teaterns årtionde. Men är det så? När Hedda Gabler spelas i tv, när Göran O. Eriksson sätter upp Peer Gynt i diktarens eget hemland, visar det sig att hans dramatik så långt från att vara kostympjäser väl kan uppfattas som inlägg i dagens debatt.

För Hans Ruin är Ibsen den författare som har intresserat honom mer än någon annan. "Hans blotta namn får min tanke att ofrivilligt slå en lång båge tillbaka i mitt eget liv. Bågens bortersta ända ligger någonstans omkring 1910, då jag första gången kom att läsa ett drama av honom. Det var 'Brand'. Det gav en stöt som jag aldrig skulle glömma."

Hans Ruin visar hur nära den problematik, som Ibsen diskuterar i sina dramer, följer hans eget liv är resultat av de självprövande frågor som Ibsen ställde sig.

Himlastormaren och tvivlaren, den som bygger upp och river ned kan bära namn som Brand eller byggmästar Solness, som Thea eller Hedda Gabler, de som offras kan heta Solveig eller Vildanden, lustlögnaren och livslögnaren kan kallas Peer Gynt eller Hjalmar Ekdal gemensamt för dem alla är att de har funnits i Henrik Ibsens eget liv och personlighet. Den självrannsakan som Ibsen företog ger hans dramatik dess hållfasthet. De livsproblem han tar upp är allmänmänskliga men individuellt upplevda. Det är Hans Ruins stora förtjänst att han så klart och intresseväckande belyser detta samband, med material från Henrik Ibsens ungdom och ålderdom.

I tolv år var Hans Ruin Sydsvenska Dagbladets teaterrecensent. Boken avslutas med ett urval av hans recensioner, som stundom växer ut till en sorts små essäer, bl. a. från de viktiga år då Ingmar Bergman verkade på Malmö Stadsteater.