Raymond Radiguet 

---

Djävulen i kroppen

I "DJÄVULEN I kroppen" av Raymond Radiguet möter vi en roman som utmanar normer och väcker starka känslor. Publicerad 1923, framstår verket som en klassiker inom skönlitteraturen, präglad av ett direkt och osentimentalt språk. Berättelsen följer en skolpojke som inleder ett förhållande med en soldat, vilket skapar en laddad och komplex dynamik i en tid av krig.

Romanen har beskrivits som omoralistisk, med jämförelser till Laclos "Farliga förbindelser". Kritiker har påpekat att medan männen kämpar på slagfältet, tar skolpojkar deras platser hemma och inleder förhållanden med deras hustrur. Detta skapar en bitterljuv tragedi som utforskar teman kring kärlek, hat och ungdomens strävan efter självständighet.

Radiguets verk är inte bara en berättelse om kärlek; det är också en djupgående skildring av de känslomässiga svängningar som präglar ungdomen. Den femtonårige hjälten navigerar mellan intensiva känslor och hänsynslöshet mot andra, vilket ger läsaren en insikt i den komplexa psykologin hos unga människor.

Aldous Huxley hyllade "Djävulen i kroppen" för dess mognad och enkelhet, vilket visar på Radiguets förmåga att fånga livets nyanser. Romanen bjuder på en självklarhet och direkthet som gör den tidlös och relevant även idag.

Radiguet bemötte kritiken om osedlighet genom att betona att hans språk är enkelt och rättframt. Han ifrågasätter den optiska villa som kan leda till missförstånd av hans avsikter. Med denna roman lämnar han ett bestående intryck av ungdomens komplexitet och de känslor som följer med den.

Djävulen i kroppen

kom ut 1923 och det var en roman som inte skulle passera obemärkt. Genom sitt direkta och osentimentala språk, sin ohöljda sensualism kom den att uppträda sinnena. (En skolpojke som inleder ett förhållande med en soldatdistrust.)

En kritiker skrev att något så omoralistiskt inte hade skrivits i Frankrike sedan Laclos roman "Farliga förbindelser" i slutet av 1700-talet.

Medan Frankrikes söner förblöder på slagfältet intas deras platser på "hemmaplan" av skolpojkar som förluster sig med deras hustrur.

Men kritiken var inte enig. Nej, det är Daphnis och Chloe i modern stil, en bitterljuv tragedi mellan en femtonårig hjälte och en artornär hjälten. En djupgående skildring av ungdomens självständighet med dess häftiga kast mellan kärlek och hat, självupplevelse och hänsynslöshet inför andras känslor.

Aldous Huxley uttalade sin beundran för boken "så mogen, så färdig, så uttömmande. Den har en självklarhet, en direkthet och enkelhet, men också, alla de kvaliteter som vi ofta ser att finna i verk av de mogna mest erfarna diktarna."

Radiguet försvarade sig mot anklagelserna för lidlighet när han talar om "den optiska villa som gör att man finner osedlighet i ett verk där allting sägs på ett enkelt och rättframt sätt."