Sven Fagerberg dök upp i den svenska litteraturen med en liten skräll. Och sedan, sju år senare, med en stor skräll. 1950: en prisvinnande tidskriftsessä som, under täckmanteln av att analysera en för sin ogenomtränglighet ryktbar roman, samtidigt var ett stycke kulturkritik och en diskret programförklaring. 1957 kom debutromanen, “Höknatt”, som omedelbart hyllades som ett mästerverk.