Corrado Alvaro

---

Orons år

UNGDOMENS INFERNO, DÅ ynglingen inte längre är gosse och ännu inte man, då barnsliga drömmar slås sönder mot en hård verklighet och nyvaknande instinkter ger oro och plåga - denna period i en mans liv skildras i denna bok med psykologisk känslighet och en storartad gestaltningskraft. Huvudpersonen i berättelsen är den unge Rinaldo Diacono. Tillsammans med svärmaren Mastrangelo och dennes hustru Mastrangelina far han bort från sin kalabriska hemby. I kärran har man dolt en Demeterstaty som Mastrangelo funnit i jorden, en gudinna med ett “skarpt och hemlighetsfullt ansikte". Skulpturen säljs bit för bit... När Mastrangelo är död, tar Rinaldo och Mastrangelina sin tillflykt till staden Turio, deras vägar skiljs.

Den syditalienska småstadsvärlden, där männen vid åsynen av en kvinna grips av besatthet, en blandning av respekt och begär, observeras av Alvaro med en bitter och genomskådande ironi. Författaren ger i romanen ett vittnesbörd om en epok - på tröskeln till första världskriget - och en livsuppfattning som det senaste halvseklet nästan helt har utplånat. Kvinnans ställning, i samhället och i förhållandet till männen, är ett huvudtema i boken och behandlas med den känslige poetens, den ångestfyllde moralistens upprördhet. Alvaro väjer inte för löjliga och groteska inslag i det erotiska dramat, men han ger det alltid en poetisk dimension, något av sagans skimmer. Och han klär det i ett intensivt och innerligt lyriskt språk, som trots prosaformen gör honom