Bodil Malmsten 

---

Det är ingen ordning på mina papper

BOKEN "DET ÄR ingen ordning på mina papper" av Bodil Malmsten är en tankeväckande samling av kåserier och dagsverser som bjuder in läsaren till en värld där humor och allvar möts. Denna bok om livets kaos och kreativitet erbjuder en unik inblick i författarens reflektioner kring skrivande och existens. Här är några av de teman som utforskas:

• En balans mellan allvar och skoj

• Reflektioner över finkultur och populärkultur

• Vikten av att följa sin egen vilja

I denna berättelse om Bodil Malmsten får vi ta del av hennes personliga erfarenheter och insikter. Med en sällsynt ärlighet och humor bjuder hon in oss att klättra över det taggtrådsstaket som ofta skiljer finkultur från populärkultur. Genom att riva dessa gränser skapar hon en plattform för att utforska livets motsägelser och de känslor som följer med att vara människa.

Bodil Malmsten skriver med en röst som är både personlig och universell. Hennes skarpa observationer och tankar kring det mänskliga tillståndet gör "Det är ingen ordning på mina papper" till en relevant och läsvärd bok för alla som söker efter mening i det vardagliga. Genom att blanda det triviala med det djupa lyckas hon få oss att reflektera över våra egna liv och val.

Denna samling av kåserier är inte bara en underhållande läsning; den fungerar också som en påminnelse om att livet är fullt av motsägelser. Bodil Malmsten väcker tankar om vikten av att följa sin egen väg, oavsett hur snårig den kan vara. Med sitt karakteristiska språk och sin unika stil erbjuder hon en fängslande läsupplevelse som stannar kvar länge efter att sista sidan är vänd.

"Det är ingen ordning på mina papper" är en bok som uppmanar oss att omfamna livets kaos och att inte ta oss själva på för stort allvar. Genom att blanda skratt och allvar ger Bodil Malmsten oss verktygen att navigera genom våra egna taggtrådsstaket och att förstå att vi alla är en del av den mänskliga erfarenheten.

"Nu när du börjar bli tagen på allvar för dina dikter så ska du kanske inte ge ut kåserier och dagsvers, beställningstexter och flams."

Sa den vars råd jag alltid tar till mig. Och tillade att jag måste ju ändå göra som jag själv vill. Följa min egen vilja.

Men eftersom den fria viljan är en plastpotta i Niagarafallet om ni frågar mig och eftersom livet är ett grymt och orättvist elände, outhärdligt och outhärdligt kort om ni frågar mig, så blev det som det blev.

Skoj och allvar, högt och lågt, bla bla bla, jag tror inte på det ena utan det andra och det enda man kan göra med det där fruktansvärda taggtrådsstaketet mellan finkulturen och populärkulturen är att riva det. Åtminstone klättra över det.

Med risk för att fastna med en fot på vardera sidan som jag.

Vilt signalerande efter hjälp utan att komma någon vart. Som resten av mänskligheten om ni frågar mig.