Venantius Fortunatus

---

Valda dikter

VENANTIUS FORTUNATUS FÖDDES i nordöstra Italien i trakten av Treviso omkring år 530. I sin ungdom kom han till Aquileia, där han fick undervisning i den kristna läran, och därefter kom han till Ravenna, där han bedrev grundliga studier och blev väl förtrogen både med den klassiska romerska poesien, representerad av Vergilius, Ovidius och Statius m.fl., och med den tidigare kristna diktningen. Han ägnade sig även åt teologien och skaffade sig god kännedom om Bibeln. Av flera skäl begav han sig, sannolikt år 565, till Gallien, där han blev väl mottagen vie de frankiska kungarnas hov och vid biskopssätena. Målet för färden var Tours, där han vid den helige Martinus grav ville tacka för hjälp mot en ögonsjukdom. Därifrån kom han till Poitiers, där han trädde i förbindelse med kungadottern och drottningen Radegunda, som där grundat ett nunnekloster, och hennes fosterdotter Agnes, som blev klostrets abedissa. Han blev anställd som ett slags intendent vid klostret. En förtrogen vän fick han i biskopen Gregorius av Tours, den kände författaren av frankernas historia. Fortunatus, som av denne i hans Vita S. Martini kallas presbyter (präst), blev slutligen biskop i Poitiers och avled där år 609. Han efterlämnade en stor samling dikter av skilda slag: hymner, mindre tillfällighetsdikter, längre sådana vid viktigare händelser, en lång episk dikt om den helige Martinus av Tours, likaså några på prosa författade helgonbiografier. Den kända psalmen “Upp min tunga att lovsjunga" osv. är en av J.O. Wallin gjord bearbetning av en psalm av Fortunatus.