Josef Nathanael Oliv, född den 2 september 1895 i Norra Unnaryds socken, var en svensk poet, författare och journalist som verkat under tidigt 1900-tal. Han avled den 7 april 1974 i Jönköping. Oliv växte upp i en familj där fadern, snickarmästaren Johan Henning Oliv, avled tidigt, vilket tvingade honom att bidra till familjens försörjning. Hans utbildning begränsades till folkskola med varannandagsläsning, men hans litterära intresse väcktes på Brunnsviks folkhögskola, där han studerade mellan 1917 och 1918. Under denna tid knöt han viktiga kontakter med andra författare som Dan Andersson och Harry Blomberg.
Dessa författare är läsvärda för den som uppskattar Josef Olivs verk på grund av deras djupa och existentiella teman, liknande Olivs eget författarskap. Gunnar Ekelöfs poetiska språk och metafysiska teman, Karin Boyes introspektiva och filosofiska prosa, Edith Södergrans starka känslomässiga uttryck, Harry Martinsons episka visioner och Pär Lagerkvists existentiella dilemman erbjuder läsaren en liknande intensitet och reflektion som Olivs litteratur.
Josef Oliv kan anses vara en del av den litterära riktningen Modernism genom sin sökande och reflekterande ton, starka koppling till naturen samt djupa känslor i sina verk. Hans bidrag till den svenska litteraturen inkluderar diktsamlingar som Svarthavre och memoarerna Vägen till San Michele.