Lillemor Högerås 

---

Vankelmod

I "VANKELMOD" AV Lillemor Högerås utforskas temat av tvekan och mod. Boken rör sig mellan känslor av osäkerhet och beslutsamhet. Den fångar den mänskliga erfarenheten av att stå inför val och att våga ta steget mot det okända.

Högerås är känd för sitt lyriska språk och sin förmåga att formulera livets komplexiteter. Hennes verk präglas av en djup insikt i det mänskliga tillståndet. I "Vankelmod" framträder motsatser som centrala teman, där vankel och mod står i kontrast till varandra. Detta speglar en universell kamp som många kan relatera till.

Boken kan ses som en reflektion över livets motstridiga natur. Den belyser hur lätt det är att stanna kvar i det bekanta, även när det inte längre är tillfredsställande. Högerås uppmanar läsaren att konfrontera sina rädslor och att omfamna modet att förändras.

I den litterära traditionen tar Högerås plats bland författare som vågar utforska det svåra och ibland absurda. Hennes perspektiv som vårdare och tröster ger en särskild tyngd åt texten. Döden finns närvarande, men Livet står i fokus.

"Vankelmod" bidrar till en djupare förståelse av den mänskliga psykologin. Genom att utmana läsaren att reflektera över sina egna val, skapar boken en dialog om modets betydelse i livet. Det är en inbjudan att våga leva fullt ut, trots osäkerheten.

När jag läser boken Vankelmod dyker en mening upp: Det är inte mörkret i oss som skrämmer, det är ljuset. Vankelmod är intressant eftersom det innehåller motsatser - vankel och mod. Att tveka och sedan bestämma sig för att gå i mod, att våga ta steget till det jag vill. Det är modigt att vara i vankel eftersom det är lättare att vara i jag är nöjd som det är och stannar här även om jag inte mår bra för att jag vet vad jag har, men inte vad jag får men jag mår fortfarande dåligt . Så när jag är i vankel utmanar jag mig själv till att använda mitt mod!

Lisa Tilling, Kulturentreprenör

Lillemor Högerås lyriska författarskap utforskar livsmysteriet. I sitt sökande efter djupa hållbara formuleringar, väjer hon inte för det obegripliga och absurda. Perspektivet är inte sällan vårdarens och tröstarens. Döden skymtar i bakgrunden. Men i förgrunden står Livet.

Kristina och Carl-Magnus Stolt Läkarmottagningen Hela Människan