Owe Wikström 

---

Långsamhetens lov

I "LÅNGSAMHETENS LOV : Eller vådan av att åka moped genom Louvren" utforskar Owe Wikström frågor kring livets hastighet och vår längtan efter långsamhet. Boken väcker tankar om vad som händer med den som ständigt tvingas vara effektiv och hur detta påverkar vår förmåga att njuta av livet. Med en lättsam men lärd ton bjuder författaren in läsaren att reflektera över samtidens krav och den inre kampen för att finna stillhet.

Wikström manar till motstånd mot den ständiga jakten på effektivitet. Han uppmanar oss att återfinna den goda ensamheten och att inte alltid följa med strömmen. Genom att lyfta fram livsnjutningens och det djupa allvaret som bristvaror i vår tid, ger han oss en inblick i vikten av att stanna upp och tänka efter.

Boken tar oss med på resor till platser som Budapest, Sankt Petersburg och Assisi, där varje destination blir en pilgrimsfärd för existentiell eftertanke. Genom dessa resor belyser Wikström hur den yttre och inre resan ibland kan sammanfalla, vilket öppnar upp för nya insikter om oss själva.

Temat kring lättja och dröjande samtal genomsyrar texten, liksom mystikens lockelse och människans rädsla för att påbörja sin inre resa. Wikström väcker frågor om hur vi kan hantera svarta tankar och den efterlängtade stillheten, som ofta visar sig vara mångbottnad.

"Långsamhetens lov" är en bok som med fördel läses i ett lugnt tempo, kanske på ett café eller i en bekväm fåtölj. Den erbjuder både allvarliga insikter och drastiska reflektioner, vilket gör den till en tankeväckande följeslagare i vår hektiska värld.

Vem hinner njuta av livet? Vad händer med den som alltid tvingas vara effektiv? Varför pratar så många om sin längtan efter långsamhet – för att i nästa sekund jaga vidare? Kanske för att själva inbromsningen är problematisk. Svarta tankar kan göra sig påminda. Den efterlängtade stillheten är mångbottnad.

Owe Wikström manar till motstånd mot samtidens jakt. Följ inte alltid med din tid! Återfinn den goda ensamheten! Han resonera om vår tids stora bristvaror: livsnjutningen och det djupa allvaret. Han reflekterar kring behovet av lättja och dröjande samtal, mystikens lockelse och människans rädsla för att påbörja resan till sitt inre. Ibland sammanfaller den inre och den yttre resan. Författaren skriver om resor till Budapest, Sankt Petersburg och Assisi, ett slags pilgrimsfärder för existentiell eftertanke.

Långsamhetens lov är lättsam och lärd, allvarlig och drastisk. Den läses med fördel på ett strosande sätt, förslagsvis på ett café eller i en skön fåtölj.