Keivan Ashhami

---

Minnenas kavalkad, en onödig krönika i tre band

BOKEN "MINNENAS KAVALKAD en onödig krönika i tre band" är en skönlitterär prosabok skriven av författaren Keivan Ashhami. Boken tar oss med på en resa tillbaka till en stad där tidigare förbisedda detaljer dyker upp och gamla minnen börjar spöka. Genom författarens berättelse får läsaren följa med på en tidig morgonpromenad till Röda torget innan turisthorderna fyller torget och värmen blir påtaglig.

Under promenaden i smala och skuggiga parkstråk reflekterar huvudpersonen över livet, kärlek och musik. Genom beskrivningar av platser som Bolsjojteatern och GUM varuhuset i Moskva, ger författaren en målande bild av stadens atmosfär och karaktär. Musik spelar en central roll i berättelsen, där sångtexter och toner bidrar till att väva samman minnen och nutid.

Bokens andra del tar oss till den algeriska staden Oran som hemsöks av pesten och blir en stad i belägringstillstånd. Invånarna reagerar på olika sätt inför paniken och rädslan som sprider sig. Doktor Bernard Rieux tar upp kampen mot den dödliga sjukdomen och står i centrum för berättelsen om pesten.

I en annan del av boken möter vi karaktärer som diskuterar nostalgi, identitet och kulturell förankring. Genom dialoger och reflektioner vävs teman som självinsikt, förlust och förändring samman. Berättelsen tar läsaren med på en resa genom minnen, musik och existentiella funderingar.

"Minnenas kavalkad, en onödig krönika i tre band" bjuder in läsaren att reflektera över det förflutna, närvarande och framtiden. Genom en mix av berättelser, dialoger och musikaliska referenser skapar författaren en mångfacetterad berättelse som berör och engagerar. En resa genom minnen och kulturella landskap som väcker tankar och känslor hos läsaren.

ATT KOMMA TILLBAKA till samma stad har sina sidor. Tidigare förbisedda detaljer dyker upp. Ochgamla minnen spökar. Tog en tidig morgonpromenad till Röda torget. Innan horder av turisterfyllde torget med sina existenser. Existens. Vilket pretentiöst ord. Måste var resultatet av denvecka jag var på Biskops Arnö.En stor del av promenaden gick i smala men skuggiga parkstråk. Svalt och skönt. Manhinner tänka en hel del när det inte är folkvimmel och gassande sol. Man hinner även lyssnapå musik. Min egen profana lista.Nackdelen med att vara tidig är att kaféerna inte hunnit öppna. Kaffeabstinensen kan blisvår, och vemodet med den. Sist jag var här var jag kär, trodde jag. Lisa Ekdahl sjunger ihörlurarna. »Du är en saga för god, för att vara sann«. Grubbla inte för mycket grabben. LisaEkdahls outhärdligt ljusa röst dör snart och ersätts av Monty Python-gänget. »Always look atthe bright side of life.« Men titta inte rakt in i solen. Skadligt för hornhinnan.Förutom Bolsjojteatern hinner jag beta av resterna av Röda Torget. De delar som inte ärtäckta av månglarbodar vill säga. För första gången tar jag mig till baksidan avVasilijkatedralen. Och för första gången har jag solen i ryggen när jag tar kort på alla dessakupoler. Ljuset från rätt sida. Var det inte det Monty Python föreslog?Avverkar även GUM. Det statliga varuhuset som blivit Moskvas svar på Harrods. Med flerakaffeställen inuti. »Stairway to heaven.« Synd bara att kafferuset är kortvarigt. Och att LedZeppelin avlöses av Phil Collins. Det finns gränser för vad smörja man tål.– Men det är ju din egen spellista. – Även solen har sina fläckar– Och eruptioner?– Ja, var elfte år– Och det är då du byter livskamrat?– Livskamrat. Vilket ord. Tills döden skiljer oss åt, eller vardagen, och förresten. Jag byterinte livskamrat var elfte år. Jag får barn.– Fortfarande?Tystnad.– Har du kommit till Moskva för att idissla gamla minnen?– Nä. Egentligen inte.– Varför gör du det då?– Lägg av är du bussig.Turen har kommit till »Girls don’t cry over Louie.« Ska köpa ett nytt batteri till kameran. Nyttbatteri innebär alltid ny energi. Ett glas färskpressade apelsinjuice på det och man är en nymänniska. Väl bättre begagnad i alla fall. Det är fortfarande varmt. Jag ska hålla mig kvar påskuggsidan. Trots Lou Reeds uppmaning. »Take a walk on the wild side!« Vilken sida är»wild side« förresten?På kvällen blir det finmiddag. På Café Pushkin. Till toner av Bach, Beethoven med flera.Ackompanjerad av harpa och tvärflöjt. Annat än min profana spellista

Hitta fler liknande böcker i dessa kategorier:
Skönlitteratur Prosa

Hitta fler liknande böcker med dessa ämnesord:
minnen stad promenad musik nostalgi Sök fler exemplar av denna bokFler böcker av Keivan Ashhami

Läst denna bok och vill hjälpa oss att förstå..? Delta i vår enkät om denna bok, klicka...