Marcel Proust var en fransk författare född i Auteuil nära Paris 1871. Hans livsverk är romansviten 'På spaning efter den tid som flytt', som publicerades mellan 1913 och 1927. Verket består av sju delar på närmare tretusen sidor och skildrar det utgående 1800-talets och sekelskiftets franska societetsliv. Proust använde ett psykoanalytiskt förhållningssätt för att analysera sin egen själ i romanen.
Proust föddes som son till en läkare och hade judiskt påbrå. Efter studier vid Lycée Condorcet utförde han militärtjänst i Orléans. När han återvände till det civila livet gick han på École Libre des Sciences Politiques för Albert Sorel och Anatole Leroy-Beaulieu samt vid Sorbonne för Henri Bergson, vars tänkande utövade ett avgörande inflytande på hans verk.
År 1894 publicerade Proust sin första bok, 'Les Plaisirs et les Jours', en samling prosapoem, porträtt och noveller i fin de siècle-stil. Boken passerade tämligen obemärkt och kritiken var hård, särskilt från skribenten Jean Lorrain. Proust utmanade honom på en pistolduell efter anspelningar på hans homosexualitet och relation med Lucien Daudet. Prousts homosexuella förhållande med kompositören Reynaldo Hahn är väldokumenterade och homosexualitet förekommer i flera av hans verk, inklusive 'På spaning efter den tid som flytt'.
Familjens förmögenheter gjorde Proust i princip ekonomiskt oberoende och gav honom möjligheten att vistas i salongerna inom den borgerliga och aristokratiska miljön. De erfarenheter han gjorde där kom senare att omformas och omstruktureraras utifrån den stora komposition han skulle beskriva som en tidens katedral.
Proust var djupt engagerad i Dreyfusaffären och var en av de första att låta en petition gå runt där man tog Dreyfus i försvar, en namnlista som bland andra Anatole France undertecknade.
Prousts arbeten brändes 1933 i universitetsstädernas bokbål i Nazityskland. Hans verk betraktas som ett av de främsta litterära verken från 1900-talet och hans inflytande kan ses i verk av författare som Virginia Woolf och James Joyce.