Lars Gyllensten, född 1921 i Stockholm och död 2006, var en svensk författare, läkare och ledamot av Svenska Akademien. Han debuterade som författare på 1940-talet och blev en framstående författare under sin generation. Gyllensten var även engagerad i Svenska Akademien, Nobelkommittén och andra offentliga uppdrag, såsom styrelseledamot för Sveriges Radio och Kungliga Dramatiska Teatern.
Gyllensten debuterade med diktsamlingen 'Camera obscura' 1946, men det var först med 'Moderna myter' (1949) som han började skriva i eget namn. Hans författarskap kretsade kring grundläggande livsfrågor, och han kallade det själv för 'existentiell grundforskning'. Søren Kierkegaard var hans främsta förebild.
Han skrev romaner, noveller och essäer som behandlade trolöshet och skepsis mot ideologier. Gyllensten utforskade mänskliga livsvillkor i filosofiska och experimentella böcker, och hans senare verk inkluderade både collageartade prosafragment och mer lättillgängliga sagosamlingar.
År 2000 utgav Gyllensten sina memoarer, 'Minnen, bara minnen', där han bland annat kritiserade Svenska Akademien och dess ledamöter. Han avslöjade även detaljer om Harry Martinsons självmord och kritiserade mobbningen som han menade drabbade Martinson efter att han tilldelats Nobelpriset i litteratur.
Utöver sitt författarskap var Gyllensten en flitig debattör och engagerade sig i samhällsfrågor som bistånd, miljö och trafik. Han var en uttalad motståndare till bilism och engagerade sig i debatter om Vindelälvens utbyggnad samt initierade en underskriftskampanj för ökat internationellt bistånd.