Gunnar Ekelöf (1907-1968) är en av Sveriges främsta modernistiska poeter och översättare. Han debuterade 1932 med diktsamlingen Sent på jorden, som var en av de första svenska diktsamlingarna i surrealistisk stil. Ekelöfs diktning är ofta drömsk, gåtfull och lekfull, och han utforskar ofta teman som kärlek, död och existentiella frågor.
Ekelöf föddes i Stockholm och växte upp i en borgerlig familj. Han studerade vid Uppsala universitet och London School of Economics, men avbröt studierna för att ägna sig åt författarskap och översättning. Ekelöf bodde i Paris under flera år, där han kom i kontakt med den franska modernismen.
Ekelöfs diktning präglas av en eklektisk stil, där han blandar olika influenser från bland annat surrealism, orientalisk mystik och klassisk poesi. Han är också en skicklig översättare, och har bland annat översatt verk av William Blake, Arthur Rimbaud och Jalal al-Din Rumi.
Ekelöfs stil är ofta drömsk och surrealistisk, med oväntade metaforer och associationer. Han använder sig ofta av typografiska grepp för att skapa en visuell effekt. Ekelöfs diktning präglas också av ett intresse för mysticism och orientalisk filosofi.
Ekelöfs influenser är många och varierande. Han inspirerades av den franska modernismen, framför allt surrealismen. Han var också intresserad av orientalisk mystik, och läste mycket om sufism och buddhism.