Olof Lagercrantz var en svensk lyriker, litteraturvetare och publicist född i Stockholm 1911 och avled i Ekerö kommun 2002. Han var son till bankdirektören Carl Lagercrantz och grevinnan Agnes Hamilton. Han hade flera syskon och var släkt med författaren Agnes von Krusenstjerna. Lagercrantz gifte sig med Martina Ruin och fick fem barn, inklusive författaren David Lagercrantz.
Under vinterkriget deltog Lagercrantz i opinionsrörelsen för bistånd till Finland och verkade för Sveriges anslutning till kriget på finsk sida. Han var också chefredaktör för Dagens Nyheter åren 1960–1975 med huvudansvar för kulturen och hade en nyckelroll i den radikalisering av det svenska kulturlivet som skedde under denna tid.
Lagercrantz debuterade som lyriker med Den döda fågeln (1935), som visade hans finstämda naturlyrik och religiöst färgade känslobikt. I sin enda roman, Trudi, behandlar han en kvinnas sinnessjukdom och hans diktsamling Dikter från mossen (1943) visade hans modernistiska sida med avvisande av moraliserande och värdeomdömen samt en våldsam pessimism. Hans dagbok (1954) innehåller subjektivt hållna reflektioner med poetiska och journalistiska kvaliteter, medan Linjer (1962) uttrycker hans desperata känsloläge och hans uppfattning om livets räknestycke som inte stämmer.
Lagercrantz var också författare till många biografier om stora författare, inklusive Agnes von Krusenstjerna, Stig Dagerman, Dante, Gunnar Ekelöf, August Strindberg och Joseph Conrad. Han var också en inflytelserik litteraturkritiker och kulturskribent och ansvarig för lyrikbevakningen på Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter. Hans litteraturkritik var banbrytande och nydanande, men också kontroversiell.
Lagercrantz skrev också självbiografier, Min första krets (1982) och Ett år på sextiotalet (1990), samt artiklar som hans uppmärksammade artiklar från Kina 1970.