Postmodernism | David Foster Wallace
David Foster Wallace kan anses vara en del av den litterära riktningen Postmodernism genom sin användning av komplexa narrativ, metafiktion, ironi och parodi. Han ifrågasätter och utmanar traditionella berättarstrukturer och undersöker teman som identitet, språk och makt. Wallace är också influerad av andra postmoderna författare som Thomas Pynchon och Don DeLillo.
David Foster Wallace var en amerikansk författare, essayist och kritiker som föddes 1962 och dog 2008. Han är mest känd för sina långa och komplexa romaner, bland annat 'Blek kung' (1996) och 'Infinite Jest' (1996). Wallaces verk är ofta utforskande av filosofiska, psykologiska och existentiella teman, och de är kända för sin stilfulla och lekfulla prosa.
Wallace föddes i Ithaca, New York, och växte upp i Urbana, Illinois. Han studerade filosofi vid Amherst College, där han tog examen 1985. Efter examen arbetade Wallace som journalist och lärare, och han började publicera sina verk i tidningar och tidskrifter.
Wallaces första roman, 'The Broom of the System' (1987), var en postmodernistisk satir av amerikansk kultur. Hans andra roman, 'Infinite Jest' (1996), är en komplex och mångfacetterad berättelse om en fiktiv tennisakademi i Massachusetts. Boken är över 1000 sidor lång och har beskrivits som en av de mest betydelsefulla amerikanska romanerna under 1900-talet.
Wallaces verk är ofta utforskande av filosofiska, psykologiska och existentiella teman. Han var intresserad av frågor om identitet, mening och fri vilja. Wallaces stil är känd för sin stilfulla och lekfulla prosa. Han använde ofta ovanliga ord och uttryck, och han var inte rädd för att experimentera med olika berättartekniker.
Wallaces influenser inkluderar bland annat den postmoderna litteraturen, den amerikanska romanen och den filosofiska essän. Han var också inspirerad av populärkulturen, och han refererade ofta till tv-program, filmer och musik i sina verk.
