George Eliot, pseudonym för Mary Ann Evans, var en av viktorianska Englands mest framstående författare. Hon föddes 1819 i Warwickshire och dog 1880 i London. Eliots romaner är kända för sin realism, psykologiska djup och sociala engagemang. Hon är en av de mest lästa och studerade författarna i den engelska språket.
Eliots liv var präglat av både framgång och motgång. Hon växte upp i en religiös familj, men kom att överge sin tro i tonåren. Istället blev hon intresserad av filosofi och religion, och hon började skriva för tidskrifter. 1854 träffade hon filosofen och journalisten George Henry Lewes, och de levde tillsammans i ett samboförhållande i 25 år.
Eliots första roman, Adam Bede, gavs ut 1859 och blev en stor succé. Hon följde upp med en rad andra framgångsrika romaner, bland annat Kvarnen vid Floss (1860), Silas Marner (1861) och Middlemarch (1871-1872). Eliots sista roman, Daniel Deronda, gavs ut 1876.
Eliots stil var realistiskt och detaljerad. Hon var skicklig på att skildra människors innersta tankar och känslor. Eliot var också influerad av en rad olika källor, bland annat tyska filosofer och engelska författare som Jane Austen och Charles Dickens.
Eliots romaner har haft ett stort inflytande på den engelska litteraturen. Hon är en av de mest lästa och studerade författarna i den engelska språket, och hennes verk har inspirerat författare i generationer.