Percy Bysshe Shelley, född 4 augusti 1792 i Horsham i West Sussex, död 8 juli 1822 i La Spezia-bukten utanför Lerici i Italien (drunkning), var en brittisk författare och poet.
Shelley studerade vid Eton och Oxford. I Oxford tillhörde han University College där det idag finns en romantiserad skulptur av den drunknade skalden. Han relegerades 1811 från Oxford för att ha skrivit en stridsskrift om ateism.
Han rymde med Harriet Westbrooke när hon var 16 år och gifte sig senare med henne. Han besökte Irland och Wales och skrev fler stridsskrifter, där han försvarade vegetarianism och politisk frihet. 1813 utgav han poemet Queen Mab vars tema var just politisk frihet.
Vid denna tid övergav han även sin hustru till förmån för Mary Wollstonecraft Shelley Godwin och reste med henne till Schweiz. Shelley gifte sig 30 december 1816 med Mary (sedan Harriet hade begått självmord genom att dränka sig). Domstolen i England tog ifrån honom vårdnaden av de två barnen han hade med Westbrooke; motivet därtill var att Shelley var ateist. Från 1818 var paret Shelley och Wollstonecraft bosatt i Italien.
Shelley bekämpade hela livet kristendomens intolerans och förtryck i alla former. I många av hans verk är frihetslängtan det dominerande motivet. Han är berömd för bl.a. dikten Ozymandias, Den befriade Prometheus, Adonais och Till en lärka.
Shelley drunknade i La Spezia-bukten, utanför Liguriens kust, när han var ute och seglade med sin skonare Ariel. Han kremerades på stranden, men hjärtat fördes till Rom av hans vän E. J. Trelawny och begravdes där på Protestantiska kyrkogården. Långt senare restes en minnesvård över E. J. Trelawny strax intill.
Percy Florence Shelley, Shelleys son med Mary Wollstonecraft, tog över den baronettitel som fadern avstått ifrån. (fr Wikipedia)