Albert Camus var en fransk författare och filosof som föddes i Franska Algeriet 1913 och avled 1960 i Frankrike. Han blev 1957 års nobelpristagare i litteratur, och hans verk har varit viktiga för framväxten av den nya romanen. Camus är känd för att ha skildrat ångest och vilsenhet i sin litteratur, vilket har påverkat många författare ända fram till det sena nittonhundratalets litteratur. Camus växte upp i en arbetarklassmiljö och hans far avled tidigt. Trots fattig uppväxt fick han tillfälle att studera, vilket ledde till mer omfattande studier i filosofi. År 1937 blev Camus medlem i kommunistpartiet, men han bröt senare med dem. År 1938 började han arbeta som tidningsman och befann sig i Paris när tyskarna invaderade Frankrike 1940. Han anslöt sig till franska motståndsrörelsen där han tjänstgjorde som redaktör och chefredaktör för deras olagliga tidning Combat under åren 1945-1947. Camus första stora bidrag till världslitteraturen var Främlingen, utgiven 1942, som kanske är hans mest lyckade existentiella verk. Romanen Pesten från 1947 har också betraktats som en av existentialismens klassiker och rankas som Camus allra bästa roman. Camus visar i sina verk på det absurda, slumpmässiga och till synes meningslösa i människans tillvaro, och hans nihilism bär drag av Nietzsches filosofi.
Jean-Paul Sartre spelade en betydande roll i Albert Camus genombrott genom att identifiera Främlingen som en representativ bok för existentialismen. Albert Camus och filosofen Jean-Paul Sartre var en gång vänner och kollegor inom existentialismen, men senare gick de skilda vägar på grund av ideologiska meningsskiljaktigheter. Trots detta har båda författarna haft ett betydande inflytande på den filosofiska och litterära scenen. Deras verk fortsätter att vara källor till inspiration och reflektion både för författare och intellektuella över hela världen. Albert Camus var inte bara en framstående skönlitterär författare, utan också en viktig representant för den filosofiska existentialismen. Under sin livstid utvecklade Camus en unik syn på tillvaron, där han utforskade frågor om människans existens och meningen med livet. Existentialismen betonar den individuella människans frihet, ansvar och subjektiva upplevelse av världen. Rörelsen fokuserar på frågor om existensen, meningen med livet och mänskliga villkor. Camus är känd för att ha undersökt dessa teman i sina litterära verk och har blivit en av de mest inflytelserika existentialistiska författarna.
I sina berömda romaner och essäer utforskar Camus människans existentiella kamp och det absurda i tillvaron. Han visar på det paradoxala i människans strävan efter mening i en värld som verkar vara meningslös. Genom att skildra karaktärer som känner sig främmande för samhället och vars liv präglas av ångest och vilsenhet, uttrycker Camus sitt filosofiska synsätt.
Camus gav röst åt mänsklighetens grundläggande existentiella frågor och satte fokus på det individuella ansvar och frihet. Hans bidrag till existentialismen och världslitteraturen är oförglömliga och hans verk har fortsatt att berika och utmana läsare i generation efter generation.
En central och betydande del av Albert Camus författarskap är hans utforskning av absurdismen. Begreppet absurdism syftar till den mänskliga erfarenheten av det absurda och meningslösa i tillvaron. Camus använde detta koncept för att belysa den existentiella ångesten och vilsenheten som han tyckte genomströmmade människans tillvaro.
I sina verk framträder absurdismen tydligt genom skildringen av en värld där det inte finns någon övergripande mening eller förklaring. Istället för att finna tröst eller mening i religion eller filosofi ställer sig Camus huvudkaraktärer inför det absurda och accepterar det som en existentiell sanning. Ett av Camus mest kända verk, Främlingen, exemplifierar hans utforskning av absurdismen. Huvudpersonen Meursault är en distanserad och apatisk person som upplever livet som meningslöst och utan någon verklig mening. Genom Meursaults refräng 'det spelar ingen roll', förkroppsligar Camus det absurda och antyder en nihilistisk syn på tillvaron.
Även om Camus själv inte definierade sig som en företrädare för absurdismen, anses hans verk vara viktiga inom rörelsen. Hans skildringar av den absurda tillvaron har haft en stor inverkan på författare och tänkare över hela världen. Camus trodde dock inte på att man skulle ge vika för hopplöshet och passivitet i mötet med det absurda. Istället argumenterade han för vikten av revolt och att kasta sig in i livet. Genom att omfamna det absurda utan att ge upp på hoppet, menade han att människan kan finna sin egen frihet och skapa sin egen mening. Sammanfattningsvis kan man säga att absurdismen är en central del av Albert Camus författarskap. Hans verk utforskar det meningslösa och absurda i tillvaron, samtidigt som de framhåller vikten av att acceptera och möta det absurda med revolt och hopp. Camus inflytande som författare och filosof sträcker sig långt bortom den litterära världen och har lämnat ett bestående avtryck på den existentiella filosofin. År 1957 tilldelades Camus Nobelpriset i litteratur med motiveringen 'För hans betydelsefulla författarskap, som med skarpsynt allvar belyser mänskliga samvetsproblem i vår tid'. Han var redan nominerad till priset 1949, vilket visar på den tidiga erkännandet av hans litterära talang och inflytande. Camus verk, inklusive romaner som Främlingen och Pesten, samt essäer och pjäser, har blivit hyllade för deras djupgående utforskning av existentiella frågor och moraliska dilemman. Hans skrivande fortsätter att vara relevant och berörande för läsare över hela världen, och hans inflytande sträcker sig långt bortom den litterära världen.