Lars Gustafsson 

---

En biodlares död

I LARS GUSTAFSSONS roman "En biodlares död" får läsaren en djupgående och tankeväckande inblick i en mans liv och hans sista dagar. Berättelsen utspelar sig i Väster Våla, där den sista lokala skolan har stängts och den siste läraren, Lars Lennart Westin, väljer att dra sig tillbaka till sin sommarstuga. Här, i en natur som både ger ro och isolering, inleder han en ny livsfas som biodlare. Genom hans ögon får vi följa en existentiell resa där livets skörhet och skönhet ställs på sin spets.

Romanen utgör den femte och avslutande delen av Gustafssons verk "Sprickorna i muren", en serie som utforskar olika aspekter av mänskligt liv och samhälle. I "En biodlares död" fokuserar författaren på den fysiska kroppen och dess begränsningar, vilket ger ett djupt personligt perspektiv på livets slutskede. Lars, som är född 1936, är inte bara en man med en passion för biodling, utan också en symbol för den generation som präglats av förändringar och motgångar. Hans liv, som präglas av ensamhet och reflektion, ger en stark känsla av nostalgi och melankoli.

Berättelsen är inte bara en skildring av en mans död, utan också en utforskning av livets små glädjeämnen och de stunder av klarhet som kan upplevas även i svåra tider. När Lars kämpar mot sin sjukdom, finner han stunder av lycka och insikt, där paradiset tycks finnas i de mest oväntade ögonblicken. Det är i dessa stunder som hans livsberättelse når en form av triumf, trots den tragiska utgången. Gustafsson väver samman det personliga med det universella, vilket gör att läsaren kan relatera till Lars kamp och hans strävan efter mening.

Gustafssons språk är både poetiskt och precist, vilket skapar en stark atmosfär och ger liv åt karaktärerna och miljön. Genom att använda sig av detaljerade skildringar av naturen och Lars inre liv, lyckas författaren fånga den komplexitet som finns i mänsklig erfarenhet. Romanen blir därmed en reflektion över livets cykler, där döden inte bara är ett slut, utan också en del av den större berättelsen om att vara människa.

"En biodlares död" är en roman som berör och lämnar läsaren med många tankar om livets värde och de relationer vi bygger. Genom att läsa denna bok får man en djupare förståelse för den tid och det samhälle som format huvudkaraktären, liksom en insikt i den mänskliga tillvarons skörhet och styrka. Lars Gustafssons verk är en viktig del av den svenska litteraturen, och denna roman utgör en värdefull pusselbit i hans litterära arv.

Han bär troligtvis på en dödlig cancer. Lennart Westin öppnar aldrig svarsbrevet från läkarundersökningen.Sedan de lade ner den sista lokala skolan i Väster Våla har han inget lärarjobb längre, utan försörjer sig på biodling och lever allt ensligare. Nu talar allt för att denna vår blir hans sista. Ett tydligt tecken är att hans hund inte vill vara hos honom längre.Men så får han ett oväntat besök, som förändrar allt. Ingenting går längre att se med samma ögon.LARS GUSTAFSSON föddes 1936 i Västerås. Han debuterade med romanen Vägvila [1957]. Romanen En biodlares död utkom första gången 1978. Enligt många är den hans vackraste text om livet, döden och människans roll. Denna nyutgåva är försedd med ett förord av Anders Olsson, författare, litteraturhistoriker och ledamot av Svenska Akademien.»En biodlares död är en liten, kort roman. Men den innehåller mycket, skarpa naturiakttagelser, svindlande kosmiska perspektiv, skrönor som skulle göra Piraten grön av avund. Framför allt ger den ett ovanligt naket porträtt av en döende människa. Den är skriven med stor ömhet.« | Åke Leijonhufvud, Sydsvenska Dagbladet»En biodlares död är ännu en seger för den konstnärliga enkelheten, reduceringen och avskalningen av alla krusiduller. Enkelt, lätt och musikaliskt som Haydn eller Mozart berättar Gustafsson om ett av de ämnen som berör alla.« | Bertil Palmqvist, Arbetet