Anton Pavlovitj Tjechov (ryska: Анто́н Па́влович Че́хов); född 29 januari 1860 (17 januari g.s.) i Taganrog i Kejsardömet Ryssland, död 15 juli 1904 (2 juli g.s.) i Badenweiler i Baden i Kejsardömet Tyskland, var en rysk novellförfattare, dramatiker och läkare, ansedd som en av världens historiskt största novellförfattare. Hans karriär som dramatiker resulterade i fyra klassiker och hans främsta noveller högaktas av författare och kritiker. Tjechov arbetade som läkare under större delen av sin litterära karriär, något han uttryckte som 'medicinen är min äkta hustru och litteraturen min älskarinna' i ett brev till Aleksej Suvorin 1888.
Tjechov slutade på teatern efter det katastrofala mottagandet av Måsen (1896), men pjäsen hyllades 1898 av Konstantin Stanislavskijs Konstnärliga teatern i Moskva, som senare även framförde Onkel Vanja och uruppförde Tjechovs två sista pjäser, Tre systrar och Körsbärsträdgården. Dessa fyra verk utmanar skådespelarna såväl som publiken, då Tjechov istället för konventionella handlingar erbjuder en 'stämningsfull teater', och ett 'nedsänkt liv i texten'.
Tjechov skrev under sina tidigare år främst berättelser för att tjäna pengar. Under senare år utvecklades emellertid ambitionerna och hans verk kom att innebära en förnyelse inom litteraturen. Tjechov anses av många vara fader till den moderna novellen. Hans verk särpräglas av ett tidigt användande av inre monolog, något som senare även använts av James Joyce och andra modernistiska författare. Detta kombineras med att han motsatte sig den moraliska slutgiltigheten hos den traditionella berättelsen. Han ursäktade sig aldrig för de svårigheter som detta frambringade hos läsarna, utan vidhöll att en författares främsta roll var att ställa läsaren inför ett dilemma, inte att lösa det. (fr Wikipedia)