Francesco Petrarca, född 1304 i Arezzo och död 1374 i Arquà, var en italiensk poet, filosof och humanist. Han anses vara en av de viktigaste företrädarna för den italienska renässansen och är mest känd för sin samling av kärleksdikter, Canzoniere.
Petrarca föddes i en familj av exilpolitiker från Florens. Efter att ha studerat i Montpellier och Bologna började han arbeta som diplomat för påven i Avignon. Han reste mycket i Europa och blev fascinerad av antikens kultur.
Petrarcas dikter i Canzoniere handlar om hans kärlek till en kvinna som kallas Laura. Dikterna är fyllda av känslor av förälskelse, saknad och sorg. De har inspirerat poeter och musiker i århundraden.
Petrarca var också en produktiv författare av andra verk, bland annat Rerum memorandarum libri, en samling av anteckningar om historiska händelser, och De vita solitaria, en essä om ensamhetens ideal.
Petrarcas stil är kännetecknad av sin elegans och känslighet. Han använde ofta antika motiv och referenser, men han anpassade dem till sin egen tid och kultur.
Petrarcas influenser är många och varierande. Han var inspirerad av antikens författare, som Vergilius och Cicero, men också av kristna författare, som Augustinus och Seneca. Han var också en föregångare till den moderna psykologin, och hans dikter utforskar ofta mänskliga känslor och erfarenheter.
Francesco Petrarca är en av de viktigaste personligheterna i den italienska litteraturen. Hans verk har haft en djupgående inverkan på den europeiska kulturen och är fortfarande läsvärda idag. [Google Bard]